Och så gick det några dagar utan blogginlägg.... ohwell, tror inte att någon fick panik över det?!    Nu har jag varit hemma i 9 månader and I am lovin' it! Jag skulle lätt kunna bli hemmafru för jag håller mis sysselsatt hela tiden, jag hinner inte med allt jag vill! Tänk hur det ska bli när jag ska börja jobba igen, hur ska jag då hinna? Bra fråga, men det får jag svar på när jag väl börjat jobba igen.

Under nästa år kommer jag trappa ner rejält vad gäller styrelsearbete för olika klubbar och annat relaterat till det - jag tog på mig alldeles för mycket i år, min tanke var "ja, jag kommer ju vara hemma och mammaledig - jag har väl all tid i världen!" men inte var jag beredd på att en bebis krävde 100% av min tid, men får jag säga det själv så tycker jag att jag skött mitt arbete i det jag tagit på mig, mycket bra - men visst skulle jag vilja lägga ännu mer tid på det, men den tiden finns inte.

Så under nästa år vill jag göra mer saker med min lilla familj, och lägga mer tid på dem men jag kan säga redan nu att jag vill lägga mer tid på hundutställningar! Det känns som jag har haft 2 års vilopaus från utställningar, även om jag åker på de jag hinner men det har inte blivit många... jag vet! Men nästa år har jag flera hundar jag vill ta ut i ringarna, framförallt Pingla men jag har även tänkt att spara en valp efter Belle's kommande kull (på foder) och sen planerar jag att spara en valp hemma efter Juno's nästa kull. Så då har jag en hel del Bedlingtons som måste visa framtassarna i ringarna!   

Något som verkligen varit och är jobbigt för mig det är att fixa någon som kör mig till utställningar, jag vill inte att Andreas eller min mamma ska känna sig "tvingade" att följa med mig på utställningar... men nu har jag ju fått mitt körkortstillstånd och handledarkursen ska jag gå nästa måndag - sedan är det bara att börja köra! Mitt mål är att ha körkortet innan utställningssäsongen 2013 drar igång, sen kommer jag packa in Milton och hundar i bilen och cruisa runt i norden med doggarna   

Tänkte dela med mig av lite bilder från i lördags när vi blev bjudna på mat hemma hos mamma - hos mina föräldrar får man alltid den bästa maten, mamma hade gjort en riktig grillbuffé med massa tillbehör, olika kött, bakadpotatis och som efterrätt hade hon gjort egen jordgubbs-maräng-glass ... såååååå GOTT!! Tack mamma, då är världens bästa    Det var mamma, pappa, min bror Magnus och hans dotter Nione, min syster Karin och hennes man Krister, deras döttrar Alice och Betty, min bror Max, min bror Sebastian och hans flickvän Maria, jag och Andreas samt Milton - och så en massa hundar såklart!

RINGTRÄNING

"konsten att visa hund på utställning"

Nu startar jag upp ringträning igen efter några års vila, en bra träning för både nybörjare samt vana utställare även en perfekt möjlighet att träna valpar och unghundar som skall ställas ut i framtiden. Ringträning fungerar också bra som socialträning.

När? Tisdagar med start den 31 juli

Vart? Stora parkeringen mot fotbollsplanen vid badhuset i Surahammar

Tid? start kl 19.00 och vi håller på ca 1-1½ timme

Kostnad? 50kr per person (per gång), givetvis får du ha

flera hundar med dig att "växla" mellan om du vill det!

ALLA ÄR VARMT VÄLKOMNA!

Kom ihåg att ta med dig ett extra gott godis till hunden

samt ett utställningskoppel om du har det

Äntligen kom solen till Surahammar!   men jag hade redan "bokat in" att klippa hundar hela denna dag.... så det blev inget solande för mig, men genom fönstret i klipprummet kunde jag se hundarna njuta av solens strålar ute på gärsmattan.

Medan jag klippte Pingla (Notice Picture Perfect) och Belle (Ch Castle Rock's Liberty Belle) så åkte Andreas in med Milton till stan med hans kompis Emil, har inte hunnit fråga vad de gjorde under alla timmarna men tror det blev en hel del "fönstershopping" för Andreas, för inga påsar hade han med hem!

Notice Picture Perfect "Pingla" (5½ månad gammal)

Kvällen har spenderats med att natta Milton samt styrelsemöte för Skandinaviska Bedlingtonklubben, vi fick mycket bearbetat på 1 timme och styrelsejobbet flyter på bra. Jag skall uppdatera SKBK:s hemsida imorgon tänkte jag då det finns en del nytt som måste in, både på själva hemsidan samt medlemssidorna - så håll ut kära vänner, det kommer!

Aussie valpar planeras då Ella börjat löpa!

Förra onsdagen började Ella (Notice Stracciatella) att löpa! Så i helgen kommer hon att paras med den amerikansk importerade hanhunden Bobo, Ch Firewalker's Virginia Gentleman som ägs av kennel Jaskarin. Detta kommer förmodligen att bli vår sista aussiekull, eftersom det är mamma som har våra australiska och de kommer att flytta från hus till lägenhet hösten 2013 - så då finns det inte plats för fler aussie kullar tyvärr....

Men dessa valpar efter Ella och Bobo hoppas vi mycket på och de kommer förhoppningsvis att de dagens ljus i slutet av september månad vilket betyder att de är leveransklara i månadsskiftet november/december. Mer information finns på vår hemsida!

Ellas valpar kommer att födas upp hemma hos min mamma.

Babyboom? Why not!

Men när Ella börjar löpa.... varför inte inte fler tjejer? Jo Belle hon började löpa i måndags fick jag reda på idag så hon kommer till nästa helg att paras med mycket vackra hanhunden Oscar, MultiCh Singasong. Oscar är en hane jag alltid gillat, och han har gett otroligt fina avkommor - han är helt enkelt en riktigt bra avelshane! och tillsammans med Belle som lämnat mycket fina valpar hoppas och tror jag att det kan bli riktigt fina och trevliga Bedlington valpar efter denna kombination!   Jag söker även efter en antingen hel eller halvfodervärd till en valp från denna kull! Om du skulle vara intresserad får du gärna kontakta mig för att få reda på vad det innebär att vara just hel och halvfodervärd.

Belles valpar kommer att födas upp hemma hos oss.

SEUCH USCH Castle Rock's Liberty Belle "Belle" (7 år gammal)

Detta kommer att bli Belles sista kull valpar, sedan kommer hon bli en glad pensionär! Men kanske tar jag och stället henne lite som veteran under nästa år   

Belle är en av de sundaste hundar jag vet, jag tror aldrig hon ens har haft en öroninfektion! Hennes personlighet är "to die for", hon är verkligen snällheten själv, hon skulle inte göra en fluga förnär. Nackdelen skulle väl vara att hon inte tycker om hundutställningar, jag som visar henne ser och känner det men många säger att det inte syns. Belle har ställts ut mycket sparsamt just pga att hon inte gillar utställningar - men dom gångerna hon  har ställts så har det gott otroligt bra för henne.

Det var lite kort om idag.... imorgon kanske jag ger en bildkavalkad av en massa olika frisyrer man kan klippa Bedlingtons i   

Gårdagens inlägg skapade stor debatt på facebook, så nu känns det som att jag är "back on track" - jag har flera intressanta ämnen jag kommer ta upp på bloggen framöver, men blandat med mitt vardagsliga liv ofcourse! Idag vill jag dela med mig av ett bildsvep från dagens utflykt till Riddarhyttan, det var jag, Andreas, Milton, Wilde, Juno samt mina svärföräldrar Kaj och Carina som åkte ut i naturen för en dag med fiske, korv grillning och en massa bus men framförallt AVKOPPLING   

Vi hade en jätte trevlig dag och inte en regndroppe såg vi! tyvärr blev det ingen fisk, men annars hade vi en underbar dag! Tack till min älskade lilla familj och mina fantastiska svärföräldrar för en riktigt trevlig och mysig dag!

En riktigt trevlig dag i juli !

Nu har det gått så där lång tid igen mellan inläggen, men jag tror jag gör ett fel när det kommer till att vara "bloggare" - jag gör få inlägg men låååånga inlägg.... kanske ska jag skriva kortare men oftare? Jag har ju många tankar som far runt i huvudet och saker jag vill skriva om, men det känns som att jag aldrig får tiden att knappa in dom här. Men ett hett ämne som jag tror många hundägare tänker på är vad skall min hund äta? en fråga som jag själv tänker på då och då...

Bedlingtonterrier är en ras där många hundar är väldigt kinkiga med maten, en av dessa är våran Wilde - Wilde har alltid varit svår att få vikt på, men ju äldre han blivit desto matgladare har han blivit. Juno däremot älskar mat men använder den som en "dominans-lek" hon äter den inte förren någon annan hund försöker sno maten ifrån henne, men hon är väldigt matglad - men hon ska väl visa att det är HENNES mat och retas med de andra hundarna(!)

Just nu och under 2 år tillbaka har mina hundar fått Royal Canin Mini Junior - ja ni läser rätt, jag ger mina vuxna hundar ett juniorfoder eftersom det är lite mer "fett" i det fodret än det för vuxna hundar, att jag väljer mini är för att det är mindre "kulor". Mina hundar äter detta med god aptit, och jag brukar blanda i lite mjuk burk hundmat för att göra maten lite godare för dem..... de senaste dagarna har de dock blivit väldigt bortskämda och fått både rått kött i eller en älgfärs biff nerblandat i maten    väldigt uppskattat!

Men under åren har flera sagt att de har haft hundar som reagerat på Royal Canin fodret, men jag har alltid gillat det och har inte haft några problem, jag har även kört med Royal Canin starter till våra valpkullar. Men nu börjar jag fundera på att byta foder till mina hundar.

Jag har hört om flera individer inom våran ras som varit allergiska mot kyckling, så jag skulle vilja komma bort från det. En annan sak som flera veterinärer har sagt är att sädeslag inte är något som man skall undvika, har du någonsin hört om en varg som käkar havre?!

Jag tycker det är otroligt svårt att hitta ett NEUTRALT foder, och som hundarna också gillar. Om jag hade tiden skulle jag nog göra egen hundmat till mina hundar.... men jag kan inte lura någon - när skulle jag hinna det?! Finns inte på världskartan! Men nu har en vän till mig tipsat om ett bra foder som hon använt till en av sina hundar, och jag har sett med egna ögon hur den hunden blivit så mycket "fräschare" i päls och skin.

Fodret heter profine och tydligen är det inte så många återförsäljare på detta foder. Men jag skall leta upp det och testa till mina hundar. Jag ska nog köpa en säck för hundar som kan ha allergi, jag kan inte sticka under stolen med att våran Juno är helt fanatisk på att slicka på sina baktassar och sin mage, så är sanningen men ingen veterinär kan säga vad det beror på och det verkar som att det mer är ett "beroende" än någon "hudåkomma". Hursomhelst vill jag testa detta foder och se om det blir någon skillnad.

Det som är intressant med "Junos slickande" är att jag rakade ner henne med skär #7F och tassarna med skär #40 för någon vecka sedan, och under den missfärgade orangea pälsen så fanns varken några sår eller missfärgningar! hennes tassar var helt normalt grå-vita, så det sitter ju inte i skinnet? eller gör det? eller är det bara ett s k "beroende"? Ja, jag vill testa detta nya foder och se om det blir någon skillnad helt enkelt. Vill du läsa mer om fodret, klicka här: www.profine.se

Vad använder du för foder?

 Dags för ett inlägg känner jag! Tiden räcker inte riktigt till för att hålla denna blogg uppdaterad så ofta som jag kanske skulle vilja, men när jag väl skriver tror och hoppas jag att det är uppskattat   livet som nybliven mamma är otroligt spännande och kul, nu har jag nog börjat inse att jag är just det - en MAMMA, helt otroligt! Varje dag är som ett nytt äventyr.

Nu så är Milton 2 månader gammal, dessa första veckor har bara sprungit iväg men oj så han växt vår lille skatt! Han är en "redig" kille! I förra veckan var vi på hans första besök hos vår familjeläkare (BVC är vi ju på ca varannan vecka, dock med längre tid emellan nu), hursomhelst såg allt bra ut när vi var på läkarundersökningen den 22/2 (som även var min födelsedag, nu är jag hela 22 år! huu va gammal jag börjar bli   haha) vår lille prins, 2 månader gammal, är nu 61,5 cm lång och väger 7510 gram ! Våran lille knubbsäl   Han utökar sitt "ordförråd" för varje dag som går, massa olika ljud och nu har han också börjat skratta - Milton skrattar som mest när man skrattar tillsammans med honom, och när han får en puss på näsan - det tycker han om   

Ett foto Andreas tog ikväll, efter en eftermiddag på Erikslund Shopping och middag på IKEA var Milton så trött, men bekväm i sin babysitter - så han fick mat där han satt   efter det var det läggdags för lillkillen! Han är duktig på att säga till när han vill sova för natten, då "orkar han inte med sig själv" på något sätt, så då är det bara att ge honom en sista flaska mat för dagen, lägga honom i vaggan i vårat sovrum tillsammans med sin snuttefilt (som oftast är hans "mat-handduk") och sin napp och så slocknar han efter några minuter. De första veckorna sov Milton mellan oss i sängen men sen han var 4/5 veckor sovar han i sin vagga hela natten (men några ggr under nätterna vaknar han för mat men han har sina bestämda tider.... kl 02.00, kl 05.00, kl 07.00 och sedan kl 09.00 - efter den sista matningen så vill han inte sova mer, då är det dags att ta tag i dagen   

Milton är väl medveten om sin omgivning nu, eller det blir mer för varje dag som går. Att snacka är kul och äta på sina egna händer och provsmaka på allt han får tag på är väldigt kul verkar han tycka - älsklingen!   

Den 7 februari föddes en kull Bedlingtonterrier valpar hemma hos oss! Det blev 3 hanar och 1 tik, alla blå. Pappa till valparna är den härliga sandfärgade hanen Ch Isotop's Zingo - detta är Zingo's första kull så det skall bli mycket spännande att se vad valparna får efter honom   mamma till valparna är våran amerikanska tik Belle, Ch Castle Rock's Liberty Belle. Detta är Belle's fjärde kull och när datumet för valparnas födelse började närma sig insåg jag verkligen att jag själv inte sparat någon valp efter henne! Så tiken i kullen som heter Pingla, Notice Picture Perfect kommer att stanna kvar i kenneln - men hon kommer att bo hemma hos Anne och Kenneth (som även Belle i normala fall bor hos), där under fodervärdsavtal. Jag ser mycket fram emot att börja visa Pingla i utställningsringarna i sommar   det är fortfarande 2 hanar otingade ur denna kull men det kommer ett par från Örebro i nästa vecka för att kolla på de små.

Måste såklart också berätta att min underbara älskade karl Andreas friade till mig på alla hjärtans dag, och självklart sa jag JAAA! Så nu är vi förlovade, dags att börja planera ett bröllop då kanske?   

Nej, nu ska jag ta och gå o sova - imorgon väntar nya äventyr med min lille skatt, och jag skall även till frisören och klippa+färga håret   See ya!

Den 9 december 2011 var den "planerade" dagen då vår lille bebis skulle födas, men jag hade en känsla några dagar innan detta datum att jag säkert kommer att gå över tiden, iallafall några dagar. Sedan vecka 36 hade mitt blodtryck legat ganska högt och från och med vecka 38/39 så var vi hos MVC (Mödra Vårdcentralen) med 2-3 dagars mellanrum för att jag skulle lämna urinprov samt kolla mitt blodtryck.

Mitt urin hade börjat visa små spår av äggvita, men det var inga farliga mängder. Min barnmorska Birgitta berättade att jag var i riskzonen för att få havandeskapsförgiftning i och med mitt höga blodtryck och äggvita i urinet.

Under senare delen av vecka 40 så började mina fötter, ben och armar att svälla upp och huvudvärken kände jag av mer och mer. Torsdagen den 15 december var vi hos Birgitta på MVC för att jag skulle lämna ett urinprov och kolla blodtrycket, det låg inte farligt högt men eftersom jag fått en ihållande huvudvärk så ringde Birgitta in till förlossningen på lasarettet i Västerås och meddelade att Andreas och jag var på väg.

Vid klockan 15.00 kom vi in på förlossningen i Västerås där jag blev undersökt och uppkopplad på ett CTG för att kolla hur bebisen mådde och om jag hade några värkar. Värkar hade jag, enligt "remsan" men inga som jag kunde känna själv. Jag fick lämna blod- och urinprov och så kollade de mitt blodtryck igen... BB-väskan var med och jag var nog inställd på att nu kommer dom sätta igång mig, eftersom jag redan då gått 6 dagar över
tiden. Jag kan lova att det kändes som ett slag i ansiktet när de skickade hem oss efter några timmar...

Lördag den 17 december så ringde jag in till förlossningen för då hade jag helt enkelt fått nog, jag var så blek i ansiktet och mådde så dåligt, jag var helt utmattad. Nu hade svullnaden även blivit värre och huvudvärken mer påtaglig. Receptionisten på förlossningen bad oss komma in för att se hur läget var.

När vi kom in kopplades jag upp på ett CTG igen, nya prover togs och det visade sig nu att jag hade mer äggvita i urinet och blodtrycket var fortfarande högt så denna gång ville de ha kvar mig, men jag skulle få åka upp till avdelning 85 (kvinnokliniken) där de kunde ha mig under observation. Men innan dess fick jag "permission" så att Andreas och jag kunde åka iväg och äta, det blev Thaimat på Spicy Hot och efter det tillbaka till lasarettet.

Andreas följde med upp till mitt rum på kvinnokliniken och åkte hem efter några timmar. Under natten sov jag jätte dåligt, jag fick alvedon för att dämpa huvudvärken men det hjälpte inte det minsta...

Runt klockan 02.00 natten till måndag så hade jag fortfarande inte kunnat somna, det var många känslor som bråkade med varandra och jag satt mig i sängen och grät ett tag, nu ville jag bara att bebisen skulle komma och bli av med denna stora tunga mage!

På söndag morgon vid ca 08.50 så gick jag upp för att gå på toa och då så "ramla" slemproppen ut... eftersom jag är förstföderska hade jag ingen aning om hur slemproppen skulle se ut, men när den gick så visste jag direkt att det var inget annat än just slemproppen, med en färg som en flytning men en mängd och konsistens som ett okokt ägg. Det kändes skönt att slemproppen gick iallafall, för nu måste ju något vara på gång - eller hur?!

Timmarna gick och Andreas kom runt lunch tid och höll mig sällskap fram till runt 21.00 på kvällen. Vi höll oss mest på mitt rum, läste tidningar och knappade på mobiltelefonerna. Jag hade pratat med Andreas mamma under dagen och vi bestämde att hon skulle komma på måndag så vi kunde ta en fika på lasarettets café... men så blev det inte!

När klockan var 02.00 så minns jag att jag drömde en dröm om att mina brorsor hittade på något hyss och gjorde något för att göra mig irriterad, då sa det bara PANG! och jag vaknade och kunde knappt andas, jag ringde på nattsköterskorna som kom snabbt, det kändes som att någon la sina händer runt min bröstkorg och försökte med all sin kraft pressa ihop bröstkorgen, kändes som ett astma anfall.

Jag hade sovit jätte dåligt och huvudvärken hade inte blivit bättre. Jag fick en "cocktail" som de kallade det, det var var två koppar med två seeeegt flytande vätskor - den första med mint smak och den andra med körsbärs smak... det var det värsta jag någonsin "druckit"! det värsta jag vet är körsbär, i alla dess former! så kort och gott
kan jag säga att det kom upp lika snabbt som det gick ner.

Klockan 05.30 så vaknade jag med värkar, de kom ca var 5 minut och höll i sig ca 30-45 sekunder, jag fick pusta mig igenom dessa medan jag packade ihop mina saker och sen så hjälpte nattsköterskan mig ned till förlossningavdelningen. Jag ringde Andreas runt 06.30 och sa att nu är det dags att komma hit, han hade precis kommit till jobbet men det var bara att vända och köra till lasarettet.

06:49 undersöktes jag och var öppen 3-4 cm. Väl nere på förlossningen så ville jag lägga mig i badet så fort som möjligt - under senare delen av graviditeten så badade jag kanske tre gånger varje dag, det var avkopplande och bebisen i magen blev lugn av det. Ja, jag hade målat upp i mitt huvud hur hela förlossningsplanen skulle se ut, och jag hade bestämt mig för att bada. Men väl i badet så var det bara jobbigt. Andreas kom ungefär samtidigt
som jag precis lagt mig i badet. Efter kanske 15 minuter så blev värkarna så kraftiga att jag ville sluta bada och på en gång frågade jag om epidural (ryggmärgsbedövning).

Nu hade klockan hunnit bli 08.00 och så fort vi kom in i vårat rum (rum 9) så fick jag börja med lustgasen, och den släppte jag inte förren krystvärkarna började ett antal timmar senare! Lustgasen var väldigt effektiv och jag blev "hög" ganska snabbt, och den lindrade smärtan otroligt mycket. Sedan värkarna började vid 05.30 på morgonen så kräktes jag med jämna mellanrum, och det fortsatte under hela förlossningen.

Vid 09.20 kopplar sköterskorna in glucos till mig eftersom jag kräktes så mycket och behövde kraft för att fortsätta.

Klockan 10.35 så fick jag äntligen epidural, men det var på gränsen att jag skulle fått det då mina värden inte var speciellt bra med tanke på havandeskapsförgiftningen. Men jag fick iallafall epidural och narkosläkaren kom, jag bad om att inte få se sprutan och jag ville inte att läkaren skulle säga när han stack in nålen. Narkosläkarens svar var att det har han aldrig varit med om och han tyckte det kändes väldigt konstigt att inte få säga till när han sticker in nålen.

Jag är så glad att jag tog epidural för den fungerade jätte bra mot smärtan (efter ca 1 timme dock) och det kändes inte speciellt mycket när han stack in sprutan då jag var så upptagen med smärtan från värkarna och koncentrerad på lustgasen.

Vid 10.45 så gick vattnet och det kändes ungefär som att någon slängde en hink med vatten över låren på mig, det kändes som en hel flod men riktigt så mycket var det ju inte!

Klockan 11.42 fick jag en extra medicin in mitt epidural, sittdos Marcain.

Runt klockan 12.20 så var jag så utmattad av att kräkas, medicin och värkarna så jag sov ca 1 timme - av utmattning. När jag vaknade igen var mitt blodtryck väldigt lågt så sköterskorna puttade på min mage och jag fick lov att ändra liggställning för att få både mig och bebisen att må bättre igen. Jag kräktes rejält och sköterskorna bad mig att inte dricka något mer eftersom det bara kommer upp, efter ett tag började jag även att spy upp lustgasen(!)

Klockan 12.55 fick jag en till sittdos Marcain eftersom smärtan blev plötsligt mycket värre (förmodar att bebisen börjar jobba intensivt för att ta sig neråt).

Klockan 16.00 sätter krystvärkarna igång men inte tillräckligt med kraft i värkarna så sköterskorna bestämmer tillsammans med barnmorskan att koppla på syntocynon för att värkarna skall bli kraftigare, detta gjordes ca klockan 16.10 Syntocynon (vad det nu är) hjälpte absolut och värkarna blev riktigt kraftiga, jag skrek nog som aldrig förr! Det är svårt att beskriva hur det kändes, men ungefär som att bajsa ut en gigantisk vattenmelon! Jag är så glad att ha Andreas där som höll mig i handen och uppmuntrade mig att "pusha" på för att få ut bebisen.

Klockan 16.41 så föddes vår lille Milton! Det var en stor bebis som kom ut och det första jag sa var så klart "vad är det för något?" (alltså pojke eller flicka) och så fick vi se att det var en pojke, det andra jag sa var "vilka stora läppar han har!" ... haha! ja, han har en riktig pussmun lille Milton.

Efter ca 10 minuter så krystade jag ut moderkakan och blev sedan sydd då jag sprack lite, men sköterskorna tyckte jag spruckit otroligt lite med tanke på att Milton var en stor bebis.

Andreas klippte navelsträngen.

Strax efter 18.00 så fick vi in fika till rummet, jag fick också alvedon då jag hade feber på 38,1. Milton vägdes (4734 gram) och mättes (52cm) Efter förlossningen fick jag det berättat för mig att jag hade havandeskapsförgiftning, jag hade önskat att de berättat detta före eller under förlossningen då det hade förklarat en hel del om varför jag mådde som jag gjorde.

Jag ville åka hem så snart som möjligt men eftersom jag hade havandeskapsförgiftning och feber så ville de behålla mig på lasarettet. Runt klockan 22.00 så flyttades jag, Andreas och Milton upp till BB där vi fick vårat rum (rum 4) och vi sov alla tre som stockar den natten, men Andreas var upp en vända och bytte blöja på Milton.

Under tisdagen fick vi besök av mina föräldrar vid lunchtid och Andreas föräldrar kom på eftermiddagen/kvällen.

På onsdagen så fick vi besök av min bror Sebastian och hans flickvän Maria, vi fick också besök av Andreas syster Annica. Under onsdagen så var vi mest på rummet, läste tidningar, kollade filmer på datorn och tog hans om Milton såklart - vi hade tänkt att åka hem på onsdagen men det fick vi inte då Milton hade gått ner lite mer än 10% av sin födelsevikt. Så vi fick börja "koppa" honom med ersättning med två timmars mellan rum.

Torsdagen hade vi fått klartecken att få åka hem, men då hade Milton fått feber och vi fick lov att stanna ytterliggare en natt! och vi som bara ville komma hem med vår lilla bebis...

Äntligen! Fredag den 23 december klockan 11.28 så blev vi utskrivna och jag kan lova att vi var snabbt genom dörrarna med våra saker och vår lille Milton, snabbt ut för att det inte skulle bli något mer som säger att vi måste stanna ytterliggare en dag - för fira julafton på lasarettet var absolut inget vi ville. Vi kom hem och så började vårat nya liv med vår älskade lille gosse   

Idag är det den 3 december, fortfarande ingen snö i Surahammar... men det är ganska skönt ändå så man slipper snubbla på hala vägar.. men bara det är snö till julafton! annars är det inte kul    en julafton utan snö gör att man inte riktigt får den rätta stämningen tycker jag.

Den 3 december är också det första datumet som vi fick som "date of birth" för bebisen, eftersom jag till 110% är säker på vilket datum jag hade min sista mens så räknade barnmorskan ut att förlossningsdagen skulle bli den 3/12 - det var inte förren flera veckor efter, på ultraljudet, som läkaren "mätte fram" att bf dagen skulle bli den 9 december. Men barnmorskan har sagt att om man är så säker som jag på det sista datumet för mensen så stämmer det väldigt ofta bättre än det datum som mäts fram vid ultraljud. Hursomhelst så kan bebisen komma närsomhelst och idag kan jag inte säga att jag känner något "extra konstigt", men det kan ju ändras väldigt snabbt... det sätter igång när det sätter igång   

Här är två foton på magen som vi tog idag, vecka 39 (klicka på bilderna för större format)

Som jag tidigare sagt är det mesta inhandlat för bebisens ankomst, men vi har inte några mängder av kläder - eftersom vi inte vet om det är en flicka eller pojke så har vi köpt några unisex kläder för de första veckorna (strl 50, 52 & 56) men både mina syskon, familjen och vänner har varnat att bebisar växer ut dom kläderna väääldigt snabbt så då har vi valt att vänta med inköp av mer.

Vid nästa storhandling måste vi köpa lite baby produkter också som shampoo, zinkkräm, bodylotion, babyolja etc. det är tydligen så mycket man skall ha! jag blir så snurrig... men jaja, är det så så är det väll så   

Även vaggan har tagit sin plats i vårat sovrum, sen har bebisen en spjälsäng i sitt eget rum. Den här vaggan har även jag sovit i, när jag var bebis, jag ska ta några fler foton på den sen. På kortsidorna av vaggan så står namn på alla som sovit i den och jag tror vår bebis blir den 7:e bebisen att vaggas i denna vagga   

När jag ändå var i farten med kameran idag så passade jag på att knäppa några foton på mitt lilla trimrum här i huset. Det är inte riktigt färdigt än - spegeln skall upp och Andreas ska hitta på någon lösning till upphöjt badkar.. sen har jag inte riktigt bestämt än vilka tavlor jag ska sätta upp. För skojs skull så slängde jag upp några "dammsamlare" till rosetter som en bord längs den vita väggen, för att få lite "färg" på stället     dom stora "viktiga" rosetterna hänger snyggt på kontoret tillsammans med alla pokaler o grejer   

(klicka på bilderna för att se i större format)

Så så ser det ut i mitt lilla trimrum just nu, Hjärtrud skulle ha full koll vad jag gjorde där inne... hon har inte riktigt förstått det där med att en normal hund frivilligt inte går in i ett trim   haha

Men nu ska jag sluta skriva, det är lördag så jag ska se vad min karl har för sig och om vi skall hitta på och äta något gott till middag, och kanske se en film? Jag önskar alla en fortsatt trevlig helg iallafall och imorgon, en trevlig 2:a advent   

Hjärtrud önskar alla en trevlig 2:a Advent!